Materialprovning

Explosionsriskdata – dammoln
Maximalt explosionstryck, Pmax, och experimentellt bestämd konstant, Kst, används vid utformningen av samtliga explosionsskyddssystem, dvs. ventilationssystem, isoleringssystem och dämpningssystem.

Minsta explosiva koncentration
MEC, eller minsta explosiva koncentration, kan användas som en faktor vid deflagrationsriskbedömning. Värdet tar hänsyn till samtliga faktorer som är väsentliga för en bedömning av explosions- och brandriskerna hos en viss process.

Begränsning av syrekoncentration
LOC, eller begränsning av syrekoncentration, kan vara en användbar faktor vid utformningen av ett brand- och explosionsförebyggande system och relaterade skyddslösningar. Inertgas tillämpas då i syfte att minska koncentrationen av syre i processutrymmen.

Minsta antändningsenergi
Värdet för ett dammmolns MIE, eller minsta antändningsenergi, används främst för att bedöma sannolikheten för antändning under bearbetning och hantering. Antändningssannolikheten används sedan för att utvärdera skyddsbehovet, exempelvis om ett explosionsförebyggande system behövs i processen.

Antändningstemperatur för ett dammoln
Värdet för ett dammolns MIT, eller minsta antändningstemperatur, är temperaturen vid vilken ett specifikt dammoln självantänds när det exponeras för uppvärmd luft i en ugn vid omgivningslufttryck.

Ytantändningstemperatur för ett dammskikt
Värdet för ett dammskikts MIT, eller minsta antändningstemperatur, är temperaturen vid vilken ett dammskikt självantänds. Dammets antändningsegenskaper kan användas som en faktor i brandriskbedömningar som beaktar samtliga väsentliga riskfaktorer.

Antändning till följd av självuppvärmning
Denna faktor används för att bedöma en mängd bulkdamms benägenhet att självantändas när det exponeras för en uppvärmd miljö.